Rebecka Olsson

Hej bloggen.

 

Vill bara skriva en snabb uppdatering. Sen sist så har jag sökt en massa jobb, haft ett par intervjuer och fått ett jobberbjudande! Jobbet är på ett försäkringsbolag, samma som jag skuggade för ett par veckor sen men på ett annat kontor. Jag accepterade jobberbjudandet men kommer ändå fortsätta söka och intervjua på andra ställen också. Det är ett jättebra jobb och bra företag men vill ändå hålla dörren öppen för andra potentiella jobb. 

Det har snöat en hel del och varit sjukt kallt, -20 nästan varje dag nu i en vecka. Förra helgen åkte vi till Granite Peak och åkte skidor med Lisa och några andra kompisar, det var så kul! Igår var det super bowl och Tom Brady vann. Vi kollade på matchen här hemma vilket var skönt. Vi åt räkor, majs och potatis. Jag kanske ska åka och hälsa på Rachael nu i helgen i LA men flygbiljetterna blir bara dyrare och dyrare varje dag som går så nu vet jag inte vad jag ska göra. 

 

Jag har inte skrivit så mycket om Ari och våra problem med honom här i bloggen men vill ändå ha det dokumenterat och kunna gå tillbaka och läsa om vad vi gjorde osv. Så jag börjar från början här: När vi började kolla efter aussie valpar så hittade vi en uppfödare som verkade bra, hundarna hade stamtavla, registrerade med AKC (som svenska kennelklubben) och dom kuperade inte svansarna på sina hundar vilket vi gillade. Dom väntade en kull som skulle födas till våren 2020 vilket passade perfekt eftersom vi visste att jag skulle behöva sluta jobba på Aerotek i juli och att jag skulle ha flera månader utan jobb där jag kunde ta hand om en valp. Första kullen visade sig vara en skendräktig tik och andra kullen blev försenad så dom var inte redo att åka hem till dom nya ägarna förrän september 2020. Jag ville ha så mycket tid som möjligt med hunden och skulle då alltså "förlora" nästan två månader med valpen, så vi började kolla runt på andra uppfödare och andra valpar i närheten. Vi hittade Ari's kull och hans valpbild, sötaste vi någonsin sett. Uppfödaren hade ingen stamtavla på pappan, men hade på mamman, så därför kunde inte Ari få någon. Ari är dessutom inte registerad med AKC eftersom han inte har någon stamtavla. Hans svans var redan kuperad och eftersom det är vanligast i USA att aussies har kuperade svansar och att det redan var gjort så hade vi inga problem med det. Vi pratade såklart med uppfödaren, frågade om mamman och pappan, temperament, sjukdommar, osv. Allting verkade jättebra så vi bestämde oss för att hämta hem Ari.

 

I november när han var ungefär 6 månader gammal så började han visa mer och mer reaktivitetskänslighet, rädsla för nya personer/främlingar och possessiv aggression. Vi hade ett par incidenter här hemma med både gäster, familj och Jackson där Ari morrade, visade tänderna, skällde och till och med bet. I början av december blev det så allvarligt att Ari bet hål i huden på Jackson. När det hände så kontaktade vi en betendespecialist som i sin tur hänvisade oss till en veterinär som specialiserar sig på den här typen av problem. Hon kom hem till oss i början av januari för att träffa Ari, se till så att han inte hade några fysiska problem eller sjukdommar som kan förklara varför han beter sig som han gör, vilket han inte hade. Hon gav oss ett 16 veckor långt träningsprogram som är till för att ändra och förbättra problematiska beteenden, samt rekommenderade att vi skulle börja medicinera Ari. Han är tyvärr en väldigt orolig och nervös hund och hon sa att det kan mycket möjligt komma från hans gener, första 9 veckorna hos uppfödaren, att hans mamma upplevde stress eller levde i en dålig miljö när hon var gravid med valparna, eller såklart något som vi har utsatt honom för. Jag har svårt att tänka att det är något som vi har gjort eftersom att jag har varit hemma med honom ända sen vi fick honom, tränat med honom flera timmar i veckan, socialiserat så mycket vi kan i en pandemi, osv. Vi var tveksamma på om ville ge honom medicin eftersom det i princip är en antidepressiv medicin fast för hundar. Det kan ge allvarliga biverkningar om man doserar för mycket eller inte håller koll på hundens beteende om det ändras osv. Vi hade en rätt bra månad i januari, höll honom borta från situationer som potentiellt kunde vara farliga för andra eller jobbiga för honom, men i slutet av månaden så hade vi 3 incidenter inom loppet av 7 dagar. Som tur är så blev ingen skadad fysiskt men det är såklart jättestressigt och jobbigt för både Ari och mig och Jackson. Vi bestämde oss förra veckan för att börja ge honom antidepp medicin, för hans egen skull för att vara en gladare och mer bekväm hund men också för oss för att känna oss mer bekväma med Ari i hemmet och såklart även när vi är ute bland folk. Veterinären pratade mycket om Ari's kroppsspråk och vi har lärt oss hans signaler och tecken på att han känner sig obekväm så vi har kunnat undvika många situationer. Veterinären sa även att efter ett "anfall" eller en incident så tar det ofta 72 timmar innan Ari's hjärna återställer sig så dagarna efter att något har hänt måste vi vara försiktiga och hålla honom borta från problem. Vi började med hans medicin idag, vi ska ge honom en halv tablett två gånger om dagen nu i en vecka för att se hur hans beteende ändras, om det gör det alls. 

 

Det har varit och är jättejobbigt för mig eftersom jag har investerat så mycket tid och träning med Ari och har varit med honom i princip 24/7 sen vi fick honom. Det känns som att jag har misslyckats med träningen med Ari och att jag har gjort ett dåligt jobb vilket gör mig väldigt ledsen och besviken. Men samtidigt så vet jag att det inte är mitt fel och det är problem och beteenden som kan fixas med ännu mer träning, rätt träning, tid, ålder och mognad och medicin. Jackson och jag älskar den här hunden så så så mycket och även fast han har varit extremt tidskrävande och komplicerad så ska vi göra allt i våran makt för att hjälpa honom att bli lite snällare och lugnare och må bättre. <3